Nu blir jag less!
Tänk så lite behövs ibland för att man ska tappa gnistan. Det kan räcka med en trilskande tå. Det låter jättelöjligt och tro mig, det KÄNNS verkligen helt stört. Men faktum är att jag har svårt att gå i vanliga skor. Det behövs bara att tån viks lite i skon eller att det klämmer lite på fel ställe så gör det så förbaskat ont! På jobbet försöker jag gå i Birkenstock så mycket som möjligt, men att gå promenader eller att träna funkar liksom inte. Så typiskt nu när axeln äntligen är så pass mycket bättre att jag faktiskt kunde utföra alla övningar på senaste passet på Friskis & Svettis.
Jag har i alla fall lyckats shoppa lite på bokrean...
...och bytt gardiner.
En saknad tid och en saknad ponny. Det känns dock bra i hjärtat att veta att han har det så bra som dressyrponny hos bästa Tilda. ❤️
I måndags hade jag dock riktigt trevligt trots att jag inte kunde vara med på utställningsträningen. Då hade jag nämligen ett gäng från jobbet hemma på middag och mys. Vi brukar turas om att ha träffar hemma och värdinnan behöver bara stå för efterrätt. Några handlar maten och sedan hjälps vi åt att ställa fram plockmat som vi avnjuter medan vi surrar och trivs. Helt perfekt! 😊
Imorse åkte jag iväg till ridhuset och gjorde ett kort arbetspass på våra ponnytävlingar. Vi är ett gäng ryttarföräldrar som hjälps åt att hålla anläggningen ren och fin under tävlingshelgerna. Inte världens roligaste jobb kanske, men jag vet att det är otroligt uppskattat av ryttarna och funktionärerna när det är rent och fräscht. Jag hann även titta på de duktiga ponnyekipagen en liten stund. Både roligt och lite sorgligt eftersom jag verkligen saknar den där tiden så grymt mycket. När jag och dottern åkte runt med ponnyerna på tävlingar och hade så himla kul.
Nu återstår det bara att se om jag är så pass bra i tån att det ens är möjligt att springa i ringen om en vecka. Det ser ju knäppt ut att halta omkring barfota. 😉Håll tummarna är ni snälla!