Den som väntar på något gott
Äntligen blev det läge! Nu har det varit plusgrader flera dagar och snön som hade kommit är helt bortblåst. Idag fick jag dessutom helt oplanerat en kortdag. Alltså skyndade jag mig hem, bytte kläder och traskade ut i skogen utrustad med klädnypor och Alice's favvoleksak.
Låter det konstigt? Inte det minsta! Jag skulle nämligen lägga ett spår åt Alice. 😊 Jag lärde mig den här metoden av en hundinstruktör för en massa år sedan. Man trampar först upp en "lega" i marken där spåret ska börja. Sedan går man en lämplig slinga och sätter under tiden upp klädnypor i buskar och träd med jämna mellanrum. (För att man sedan ska veta exakt hur man gått så att man märker om hunden avviker från spåret). Jag brukar märka klädnyporna med plastband så dom syns bra.
Med en nybörjarhund brukar jag lägga spåret som ett L. Det blir inte för svårt men ändå lite klurigt. I slutet av spåret lägger jag hundens favoritleksak. Belöningen blir då att hitta den. Jag börjar inte med blodspår eftersom det kan bli ett alltför kraftigt stimuli.
Spåret fick ligga till sig medan jag gick tillbaka och hämtade huvudpersonen. 😊 Innan hon fick börja spåra tog jag på henne sele och spårlina. Hon såg så vuxen ut!
Alice var superduktig! Hon fattade direkt vad hon skulle göra och följde spåret klockrent utan att rusa iväg! Jag var såklart hur stolt som helst och grämde mig att ingen var med och såg min stjärna! 😉 Tyvärr var Alice helt ointresserad av sin leksak när hon hittade den. Hon ville bara fortsätta spåra! Till nästa gång måste jag komma på något bättre "byte". Men guldstjärna till Alice i alla fall! 😀
//Maria
Jättedålig bild men det var den enda jag hann ta innan mobilen la av!